Stockholm och Arlanda runt i lilla MOB:en

Jag hade ett par dagar ledigt nu i mellandagarna och då väderprognosen såg otroligt lovande ut för både torsdag och fredag så började jag självklart drömma om att ge mig upp i lufthavet och att få chans att uppleva en riktigt fin vinterflygning över ett snöigt Sverige.

Jag reserverade vårt ultralätta flygplan, SE-MOB, och tog till lite extra tid i bokningen för att ha utrymme att göra en sväng bortom den vanliga rundan runt Bråviken denna gång.

Efter lite funderande på vad jag skulle vilja göra så bestämde jag mig för en tur upp mot Stockholm. Jag har en längre tid velat få se huvudstaden från luften och försökt tajma ett tillfälle då Bromma är stängt med bra väder och att jag dessutom är ledig. Detta har dock varit svårt att få till har det visat sig.

Då Bromma skulle vara öppet denna torsdag så planerade jag istället en rutt där jag höll mig utanför kontrollzonerna för både Bromma och Arlanda. Jag skickade in en färdplan enligt rutten på bilden nedan och bad om att få ligga på 3500 fots höjd hela vägen. Jag har under året blivit lite bekväm av mig och använder mig normalt av Skydemon för att skicka in mina färdplaner men då jag ville vara säker på att den blev godkänd denna gång så lade jag istället in färdplanen via arowebben. Man får ju tyvärr ingen kvittens när man skickar in en färdplan via Skydemon.

Jag satte klockan skapligt tidigt på morgonen för att hinna göra en ordentlig koll på vädret. Efter att kollat SWC-kartan, metar och taffar och spanat ut genom fönstret kände jag mig trygg att min flygning skulle kunna bli av! Jag skickade då in min förberedda färdplan och åt en ordentlig frukost innan jag for ner till klubben.

Jag tog till extra med tid innan planerad start för att kunna sätta på värmaren till motorn på MOB:en och hinna skotta av plattan innan det var dags för rangering. Nu hade jag dock sådan enorm tur att vår klubbs ständige kämpe, Anders Schylström, redan var på plats och körde bort snön med snöslungan. Bättre service än så kan man verkligen inte önska sig!

Den dagliga kontrollen gick fint och jag konstaterade att jag hade både bränsle och olja tillräcklig för min planerade tur. Jag lät värmefläkten till motorn stå på i 45 min innan jag drog ut planet till plattan och förberedde mig för start.

När jag startat MOB:en och ropat upp tornet så fick jag klart att taxa till väntplats D1 vilken dock visade sig vara svår att köra in på då rampen missat att ploga väntplatsen. Jag informerade tornet att jag var tvungen att göra motoruppkörningen på taxibanan istället pga snöläget så de skulle veta att jag stod i vägen för eventuell inkommande trafik.

Tornet informerade mig om att de rådande banförhållandena var 3-3-3 med snö över is. Jag kände mig ändå trygg då jag sett SE-LPY studsa på banan ett antal gånger under tiden jag förberedde mig.

Jag startade efter klarering från bana 27 och svängde höger mot Kopparbo där jag sedan fick klart att växla frekvens till Östgöta approach som sedan gav mig klart i Östgöta TMA på 3500 fot.

När jag straxt innan Trosa lämnades över till Stockholm control så fick jag klart i Stockholm TMA på 3500 fot men informerades samtidigt om att jag skulle bli nedtryckt i höjd när jag närmade mig Arlanda då inflygningen denna dagen var mot bana 26 och min färdplan korsade inflygningsrutten på olämplig höjd.

Jag fick verkligen uppleva mycket från luften denna dag även om min rutt inte förde mig direkt över centrala Stockholm. Sikten var fantastisk och jag såg Södertälje, Stockholm, Uppsala, Knivsta mm tydligt från luften. Exempelvis såg jag både Globen och Kaknästornet tydligt när jag passerade förbi.

När jag närmade mig Arlanda så ropande Stockholm upp mig och frågade om jag föredrog att gå längre österut på bibehållen höjd eller sjunka under TMA. Jag sa att jag föredrog att gå ner under TMA-gränsen på 2000 fot men när Stockholm väl ropade upp mig igen för ändring av höjd så fick jag en ny valmöjlighet. Nu fick jag möjligheten att välja mellan att gå ner under 2000 fot eller stiga till 5000 fot. Jag accepterade glatt att stiga till 5000 fot med förhoppningen att få en bättre utsikt över inflygande plan till Arlanda vilket snabbt visade sig vara rätt beslut. Jag fick uppleva en mycket aktiv ATC som skickligt hanterade 3-4 flygplan på väg in mot Arlanda samtidigt och jag fick se flera av planen passera vilket var mycket mäktigt.

Jag kände mig väldigt välkommen i luftrummet trots att jag och lilla MOB:en fick trängas med de stora spelarna denna dagen. Exempelvis så hälsade Stockholm control att han hoppades att jag fick se lite landande flygplan i samband med att han lämnade mig vidare till nästa frekvens vilket kände kul och omtänksamt.

Efter att jag passerat öster om Arlanda och började vända mot Uppsala fick jag gå ner till 4000 fot där jag sedan kvarlåg ända tills det var dags för plané ner mot Kopparbo och Kungsängen.

Efter inpassering Kopparbo fick jag klart inflygning högervarv bana 27 så jag valde att gå mot Lindö för att ansluta höger bas till bana 27. Jag kunde dock konstatera att snön inte gjorde det lättare att identifiera vår ledstjärna Ljunga kyrka vilket gjorde att jag svängde bas väl tidigt och sedan hamnade för lågt mot hur jag vill ligga på finalen. Landningen blev ändå väldigt lyckad och jag kände mig trygg på banan trots isläget.

Jag eftersträvar ju hela tiden att bli en bättre pilot och ett verktyg som fungerar bra för mig är att alltid reflektera över saker som hänt och saker jag gjort under min flygning för att lära mig av både mina framgångar och mina misstag. Jag har nu precis passerat 150 flygtimmar och haft mitt certifikat i ett och ett halvt år och jag vet att det är en farlig tid då man riskerar att överskatta sin förmåga och bygga ovanor och attitydproblem. Jag försöker motverka detta genom att eftersträva att vara extra noga med checklistor och rutiner samt ställa ännu större krav på mig att agera proffsigt vid alla flygningar.

Det positiva jag tar med mig denna gången är att jag gjorde en bra förberedelse och planering innan flygning och att jag utnyttjade Skydemon under flygningen för att vara förberedd på alla frekvensbyten jag behövde göra. Att vara beredd på att man närmar sig en TMA-gräns och ha förberett rätt standbyfrekvens på radion gjorde alla överlämningar mycket smidiga. Jag kände mig också lugn och avslappnad i min radiokommunikation trots min ovana med det höga tempot på radion runt Arlanda. Jag kände att jag hade rätt att vara där och att jag och ATC samarbetade väl. Jag var också väldigt noggrann med höjd- och kurshållning under hela flygningen för att ATC skulle känna att de visste var de hade mig i alla lägen.

Det jag efter denna flygning kan konstatera att jag kan göra bättre framöver är följande tre saker:

• Jag hade allt för bråttom att börja sjunka i trafikvarvet. Detta i kombination med att jag svängde bas allt för tidigt gjorde att jag hade alldeles för lite energi kvar i form av fart och höjd på finalen när jag fortfarande hade långt kvar till landningsbanan. Det är mycket bättre att jag avvaktar och litar på att jag kommer kunna bedöma när jag bör sjunka aktivt i förhållande till mitt avstånd till banan. Det värsta som kan hända är att jag kommer för högt och då kan jag bara dra på och gå om och göra ett nytt kontrollerat och bekant trafikvarv istället.
• När ATC bad mig välja mellan att gå längre österut eller gå lägre så kände jag mig för pressad att ta ett snabbt beslut så jag kontrollfrågade ATC vilket höjd TMA:t började på istället för att ta ett par sekunder och enkelt hitta den uppgiften som är lätt tillänglig i Skydemon. Det innebar att jag tog onödig radiotid och fokus av ATC för något jag enkelt kunde haft koll på själv.
• När jag fick valet att gå under 2000 fot eller stiga till 5000 fot så tog jag beslutet för snabbt vilket jag insåg när jag börjat min stigning. Jag konstaterade nämligen då att det fanns moln med molnbas på ca 5000 fot norr om Stockholm och Uppsala och jag insåg att jag skulle kunnat bli klämd mellan molnen och inflygningen till Arlanda om molnen legat lite närmare eller drivit mot mig. Jag borde självklart ha tittat ut ordentligt och gjort den bedömningen innan jag fattade beslutet att stiga. Nu var marginalerna gott och väl på min sida men jag gillar inte att jag insåg mitt potentiella misstag först efter mitt beslut att påbörja stigning.

Väl hemma igen kan jag konstatera att detta blev med stor marginal min absolut längsta flygning jag gjort i ett sträck. Det blev summerat en helt fantastisk upplevelse och en jättelyckad start på flygåret 2025.

Jag kommer definitivt inte dra mig för att planera andra lite längre flygningar framöver.

Anders Rosen