Besök på ESKS och lunch i Sälen.

Efter att ha hållit ett öga på det kommande vintervädret under en längre tid och letat efter en lämplig lucka för en tur med familjen, dök det äntligen upp en ljusning i slutet av januari. Prognosen såg närmast perfekt ut.

Efter överläggningar med ”beslutande instans” hemma, och med tanke på att den här vintern skulle bli utan skidsemester, bestämde vi oss för att försöka ta oss upp till Sälen och åtminstone hinna med en lunch samt lite pulkaåkning för de yngsta. Dags att börja planera!

AIP, Svenska Flygfält och SkyDemon.

Jag började med att läsa på om vad som behövde göras med hjälp av AIP och Svenska Flygfält. Eftersom ESKS är privatägd av bland annat SkiStar och bara är bemannad vid planerade ankomster, krävs alltid PPR.
Ansökan görs väldigt enkelt via deras webbformulär (ESKS PPR), men kom ihåg att den måste skickas in senast 72 timmar innan ankomst. PPR Request

Efter lite trevlig mejlväxling med flygplatsen och en startavgift på 250 kronor kom till slut en bekräftelse via mejl:

”Välkomna till Scandinavian Mountains Airport!”

Eftersom jag personligen är av den digitala generationen hoppade jag över både telefax, röksignaler och snigelpost. I stället skapade jag min rutt i SkyDemon, gjorde alla beräkningar, angav data och lämnade in färdplanen. När jag väl fick bekräftelsen var det bara att luta sig tillbaka och invänta helgen – med hopp om att väderprognosen skulle hålla i sig.

En funktion som jag uppskattar särskilt i SkyDemon, när jag flyger till nya platser, är möjligheten att läsa andra piloters kommentarer. Där finns ofta nyttig information som kanske inte framgår av AIP eller andra ”officiella källor”. ESKS hade bara fått positiva omdömen, vilket gjorde det extra spännande att planera en resa dit.

Flygning till Sälen

Morgonen för avfärd bjöd på fantastiskt väder: inte ett moln i sikte, solen på väg upp och några få minusgrader när vi begav oss mot hangaren. Väl framme var det dags för de sedvanliga förberedelserna, och eftersom det här var min första ”riktiga” lite längre vinterflygning var jag lite extra noga.

Dock började det hela med att SE-LPY inte ville starta och batteriet tog slut direkt. Fram med extern ström och ett nytt försök – och voilà! – så var besten vaken och redo för färden. Vinter medför ju en del nya utmaningar. Under den korta stund jag hade haft planet utomhus hann det redan bildas en svag frosthinna på ett par ställen på vingarna. POH är tydlig med att det är absolut förbjudet att starta med någon form av kontaminering, men eftersom frosten bara hunnit bli ytterst liten och fläckvis bedömde jag det som säkert att fortsätta.

Efter kontakt med Östgöta på marken för att i förväg inhämta klarering och transponderkod, bytte jag tillbaka till Kungsängen Radio, taxade ut och ställde upp för start. Några minuter senare var vi i luften på FL85 – och vädret var fortfarande helt fantastiskt.

Arrival på ESKS, en lunch och hemfärd.

”Sälentornet, Sigurd Erik Ludvig Petter Yngve.”

Nu var vi på väg in för landning på bana 33 i Sälen. Med Hundfjället utanför högerfönstret var det svårt att hålla fokus på flygningen; jag ville mest bara ta fram kameran och fota omgivningarna. Nästa gång får jag kanske ladda upp en visual approach för bana 33 i GTN650:n, så att autopiloten kan sköta nedstigningen.

När vi väl landat blev vi invinkade till GA-plattan mellan två Boeing 737 MAX 8:or från TUI och Transavia, som kom från Schiphol. (Exakt två timmar sedan jag startade motorn på ESSP.) Markpersonalen var otroligt hjälpsamma med allt från transport mellan platta och terminal till skarvsladdar och hjälp med att återlämna hyrbilsnycklar.
Alla positiva kommentarer jag läst i SkyDemon stämde på pricken, och jag kommer definitivt att flyga tillbaka hit för att uppleva deras engagemang och vänliga bemötande igen.
(Fun fact är att ESKS är den första flygplatsen globalt som utformats för att fungera uteslutande med ett virtuellt torn utvecklats av SAAB, SDATS så dom man pratar med sitter i Sundsvall)

Efter en lunch på Bistro H och lite pulkaåkning i backen återvände vi till flygplanet för att förbereda hemfärden och skrapa av det nu ganska ordentliga lagret frost (tog med isskrapa och handduk).
Under vinterhalvåret är det ju färre ljusa timmar, så om man vill kunna göra en utflykt och vara iväg några timmar är NQ (Night Qualification) nästan ett måste. Nu fick jag praktisk användning av den också. (Tack Staffan för en exemplarisk utbildning och förlåt för allt tjat!)

Katrineholm by night:

Allt som allt blev det en fantastisk upplevelse med perfekt väder hela vägen. Man känner sig nästan som en ”impostor” när andra rest i timtals och sitter i pjäxor och äter lunch, medan vi bara tog ett snabbt hopp upp med planet. Men just den känslan är ju också en del av tjusningen med att kunna flyga privat!